Larmet

Som lika många andra svenskar har vi installerat larm hemma hos oss nu. Det känns tryggt och bra. Jag som är Sveriges mörkräddaste person ställer mig mycket positiv till allt som har med larm att göra. Detta trots att jag glömt bort att stänga av det både en och två gånger. Robban har retat mig för det eftersom att det är han som får ett sms på sin mobil när larmet går. Jag har därför inte kunnat mörka misstagen. MEEEEEN som Tony Irving skulle ha sagt. Igår var det Robbans tur. Vi hade varit ute en sväng på kvällen. Robban låste upp dörren och vi gick in och tog av oss skorna i godan ro. Då plöstligt började det tjuta. Min kille är världens bästa men också världens mest lättskrämda. Robban började därför liksom springa i luften fram tills att han ramlade baklänges med ett brak och slog armen i skohyllan. Där låg han fram till dess att vi fått av tjutet.
Då pep han fram:
-Jag blev så rädd så att jag släppte en liten fis när jag landat.