Förklaring tack...

Älskling, jag tror att jag ha kommit på konstruktionen, förklarade jag för Robban imorse när han ringde. De senaste dagarna har jag nämligen så fort jag kommit till jobbet kollat in i en av de stora konferenssalarna. Detta eftersom att jag varenda dag trott att det lyser i rummet. Det ser ut som så från utsidan. Men varenda dag när jag har öppnat dörren möts jag av ett totalt mörker. Totally darkness liksom. Jag blir lika förvånad varje gång när det där mörkret överfaller mig. Jag har fram till idag inte fattat hur det ligger till. Meeeeeen som Tony Irving säger. Idag gick det upp ett ljus. Tydligen så är det solen som strålar in i rummet och gör så att det blänker. Fattar ni då hur lite den här kära solen har visat sig under min semester. Så lite så att man tror att en lampa är tänd när det i själva verket handlar om Miss sunshine.

Men hörrni, jag tar på mig att jag är som den där ologiska gubben i Felix-ketchup-reklamen. Hellre det än attglutta in i rummet som en annan tönt imorn.
Puss A